01 februari 2007

Jag känner mig lite filosofisk...

Sitter på jobbet och har rast. Känner mig helt färdig, får nog se till att få lite frisk luft! Det är märkligt hur annorlunda dagarna ser ut när man har vikarie. Idag är min kära kollega Anna på kurs och jag har en jättegullig och duktig vikarie. Varför är det så att barnen blir helt "upp och ner på vända" när det inte är som vanligt?

Är det så att de känner att gränserna inte är lika tydliga och att de bara MÅSTE testa och se hur långt de kan gå över de vanliga gränserna? Våra barn är vanligtvis väldigt duktiga och självständiga, men idag kunde de ingenting. De ville bli av och på klädda, matade osv... Allt detta klarar de vilken annan vanlig dag som helst.

Jag och min kollega är väldigt tillåtande inom ramarna, vi ger barnen tid, de får försöka själva, vi förväntar oss att barnen kan men har (enligt oss och vår erfarenhet) rimliga krav på barnen. Vi tror att barnen utvecklas bäst om de har ambitionen att själva sträva framåt, att inte bli bekväm och göra "bara" det som de redan kan. Vi har mycket roligt med barnen och uppmuntrar dem att försöka själva eller be en kompis. Det är så roligt att se den lille 2,5 åringen hjälpa en kompis att ta på sig strumporna till exempel.

När försvinner den här utvecklingsbenägenheten? När formas vi in i våra fack? När faller gemene man in i att enbart göra det som man redan kan och inte riktigt vågar utmana sig själv? Jag vill uppmana fler vuxna att våga testa nytt, göra något annorlunda och stå upp för sig själv!

I kväll ska jag på föreläsning med Mia Törnblom och David Lega "självkänsla och självförtroende - självklart!". Det känns som ett bra ämne den här lite filosofiska dagen.

Ha det gott och var rädda om er!
kram Annika

10 kommentarer:

Anonym sa...

har du tid att skriva på arbets tid........ puss på dig mitt lilla hjärta

Åsa/asamia sa...

Jättebra reflektion...precis det här jobbar vi också efter på vår förskola - och precis det här ser vi när föräldrar hämtar eller vi har en vikarie. Barnen krymper och gör bara det de redan kan, eller inte ens det....
Bra jobbat! Fortsätt så!
Hoppas att föreläsningen var bra!
Kram Åsa

Åsa/asamia sa...

Nu gick jag vidare neråt i bloggen och upptäckte massor med fina kort som jag nog inte skrivit nåt om...jättefina allihop och vilken utveckling man ser!

Annika sa...

Måste börja med att protestera mot att detta inlägg hamnar under kategorin allmänt svammel! Det är bra och tankeväckande! Ja, när slutar vi att sträva framåt och testa nya saker... När vi fått höra tillräckligt mycket negativt för att sluta tro på oss själva och vår egen förmåga...? Hu, så viktigt det är att vara positiv! Och hu så lätt det är att halka in i fel attityd!

Kramis!

Lotta sa...

Hoppas att du gillade föreläsningen. Själv lyssnade jag på Mia i höstas och tyckte att hon var kanon. Köpte hennes bok både till mig själv och en kompis i julklapp.

Visst ät det trist när vi inte vågar testa nya saker - huvudsaken är väl att vi tänker på hur vi själva beter oss så att vi inte fastnar i välkända spår bara för att det är bekvämt. Då kan vi säkert inspirera andra att göra samma sak!

Kram på dig

am sa...

Känner igen det där.
Hos oss florerar just nu frågan: Måste man! så fort man säger något till ungarna, och då är det bara ettor. Så tyvärr försvinner mycket av spontaniteten fort

kram am

Cina sa...

DATTEN ! du har blivit utmanad i min blogg kära vän :)

Liz sa...

Hejsan, tittar in på din blogg lite och tackar för dom snälla sakerna du skrev till mig :)

Jag håller med dig om att vi vuxna skulle behöva testa nya saker och utmana oss själva. Hoppas föreläsningen var bra!

kramis

netha sa...

Vännen, dina tankar är sååå bra så inte är det svammel inte.
Men nu får du sluta och tänka, nu skall du pyssla och visa lite som du gjort i ditt fina rum.
Kramis

Pixelit sa...

Hej hej!
Tusen tack för den fina kommentaren du lämnat hos mig för evigheter sedan.Nu får jag skämmas,som inte återgäldat besöket förrän nu.
VIll verkligen hålla med om det du skriver i ditt senaste inlägg.Vi märker på en gång,på våra barn om något faller utanför ramarna.Då ska gränser testas och försökas sprängas,bebisstadiet återuppstår osv...Vi försöker alltid göra samma rutiner med våra barn,tex på morgnarna och när det är fest och vi har främmande eller är bortbjudna(då får barnen gå och lägga sig samma tid och det verkar vi vara ensamma om i vår bekantskapskrets).Jag tror verkligen det underlättar för barnen att ha samma rutiner.
När det gäller utvecklingsbenägenheten tror jag vi vuxna en hel del gånger tar död på detta genom att sätta ramar och gränser för vad man kan göra och inte.
Om man som vuxen inte säger så mycket,verkligen tar ett steg tillbaka till exempel då det gäller påklädningen,så inträffar ju såna sköna grejer som du skrev om ,att 2,5åringen hjälper sin kompis.Vi har en period med vår treårige son nu,där han "kan hälv" och då får man liksom räkna till 20 innan man bemötar hans tröja som är ut och in ,byxorna bak o fram osv...)

Dina kort är stilrena och mycket väl färgkombinerade.Hit återkommer jag gärna för att få inspiration till kortmakeriet.
Ha en riktigt fin helg,
kram kram!

Related Posts with Thumbnails