I den omedelbara stunden när något sådant händer visar många omtanke. Den största gärningen (om man nu kan gradera omtanke?!) kommer när det gått en tid då alla runt omkring har fått perspektiv och vi som stod närmast fortfarande kämpar med den fruktansvärda tanken på att det faktiskt har hänt. Då betyder (om möjligt) omtanken ännu mer. Att få känna att andra förstår att sorgen tar tid och energi gör allt lite lättare att handskas med.
Det går inte en dag utan att jag tänker på mamma, på allt hon stod för, allt kul vi haft under åren, hennes stora hjärta och hennes "jävlar anamma". Det gör fortfarande så ont att tänka tanken på att hon aldrig kommer att finnas här med oss igen. Önskar så att det kunde vara som Freja säger, att om farmor trillar ner igen så får hon vara hos oss. Jag skulle ge bra mycket för att åtminstone en gång till få träffa henne och få krama om henne och säga att jag älskar henne!
Jag har under en tid sysselsatt mig med att göra tackkorten. Det har gett tid för eftertanke och varit en bra hjälp i mitt sorgearbete. Korten symboliserar min mamma rätt bra.
Den naturfärgade stommen står för att mamma var så jordnära, grönt var hennes favoritfärg, hon älskade blommor och tulpaner i synnerhet och den sirliga texten står för att hon alltid var rak och ärlig och sa vad hon tyckte utan att för den skull såra någon. Kanske skulle det ha funnits med ett hjärta för att symbolisera hennes stora hjärta, men jag tror att det hade blivit för mycket.
70 kort har gjorts och skickats ut och det kunde lätt ha blivit ett helt gäng till, men någonstans måste vi dra gränsen. Jag hoppas och tror att ni alla känner att jag uppskattar allt ni gjort för oss!!!
kram Annika
5 kommentarer:
Med risk för upprepning - jag saknar ord som beskriver känslan. I går var det ett år sen farmor lämnade oss. Det är skillnad - jag vet. Men jag känner igen mig i det du skriver. Tankarna som kommer när man minst anar det. Lika ofta blir jag glad som jag blir ledsen av minnena. Sorg är både fin och smärtsam på samma gång. Jag är glad att du har så många vardagsänglar runt omkring dig som stöttar när det känns tungt.
Tills vi ses
En stor kram!
L8
Jag sitter här med våta spår på min kind - jag känner verkligen med dig och du beskriver din mamma så fint, och tanken med korten får en så rörd. Jätte vackra och genomtänkta. Och som du skriver, sorgen tar inte slt, man behöver varma människor omkring sig lääääänge. *lämnar en stor varm kram*
Så fint du skriver. Jag träffade aldrig din mamma men förstår att hon lämnade spår hos alla.
Dina tackkort är underbara gjorda av kärlek.
Stor kram från Anita
Vackra ord, och ett jättevackert kort!
/Annika
Vilket vackert Tack-kort Annika! Så genomtänkt och bra.
Skicka en kommentar