Höstkänslor

I dag bjuder jag inte på något pyssel alls. Det städas och röjs som bäst nere i hobbyrummet. Jag har plockat undan, torkat hyllor och så har vi flyttat om lite (för min kära sambo är snäll och hjälper till). Det känns alltid lika skönt att få ordning, det svåra är bara att hålla det så...

Hösten tar på mina krafter, jag saknar ljuset. Vilken tur att jag ändå har ett jobb där jag får vara ute i dagsljuset varje dag. Jag försöker se det mysiga med hösten, en god kopp te, tända ljus och att mysa under en filt är härliga sidor av hösten.

Den här veckan känns det lite extra tungt. På söndag är det ett år sedan jag förlorade min mamma i cancer. Jag saknar henne något fruktansvärt, men är glad för alla roligheter vi haft tillsammans under åren. På något vis har jag både ett leende på läpparna och tårar i ögonen när jag tänker på henne. Det svåra är fortfarande att inse att hon aldrig mer kommer att finnas hos oss.

Det är tur att jag har en underbar familj! En fantastisk pappa, 2 goa bröder, en underbar svägerska, två fantastiska brorsbarn och världens snällaste sambo. Det gör inte saknaden mindre, men lättare att bära.
kram Annika