Jag vill TACKA alla som visat stöd för mig och min familj i den svåra tid vi nu går igenom! Tack för blommor, kort, nallebud och alla hälsningar via mail, sms och per telefon. Det betyder oerhört mycket.
Jag vet att det är många som skänkt pengar till cancerfonden och det tackar jag extra mycket för. Jag hoppas att våra bidrag skall leda till att man hittar ett ordentligt botemedel. Jag vill att färre familjer ska behöva genomgå det vår familj gjort med alla omgångar av cancer både pappa och mamma har haft.
Idag vill jag skriva några rader för att ge er en bild av min mamma. Hon var en underbar person, glad och pratglad men ändå så oerhört stark, envis och rak. Så länge jag kan minnas har hon levt med värk, hon hade fibromyalgi och ändå var hon alltid glad och hon kändes så lycklig. Hon spred massor av glädje omkring sig och ställde alltid upp. Hon tänkte oftast mer på alla andra än sig själv, hon var lätt att prata med, en god lyssnare som kom med goda råd och uppmuntrade alltid till att göra roliga saker (även när livet var tufft, eller kanske i synnerhet då).
Min kusin Marika skickade ett fint SMS som jag vill dela med mig av (hoppas att det är ok Marika) och jag tror att ni som kände min mamma känner igen henne i dessa rader. "Du hade världens bästa mamma! Hon var en person som jag kände mig trygg och glad av att umgås med. Hon var rak, sa sanningen utan att vara elak eller illvillig, var aldrig förolämpande och jag älskade när hon berättade historier från förr. Livet blir aldrig som förut."
Det är just det som är det tyngsta, livet blir aldrig som förr. Jag har förstått att min mamma inte längre finns ibland oss, men i mina tankar finns hon alltid. Det som är så mycket svårare att ta in är att hon inte längre finns för att kunna ge mig goda råd, att peppa mig, att vara ett bollplank i små och stora funderingar.
Jag hoppas och tror att det som hänt kan ge andra perspektiv på tillvaron. Mitt råd till er alla är att ta er tid att njuta av tiden ni har, prata och diskutera mycket, för en dag finns personen inte längre och frågorna förblir obesvarade.
kram Annika
Nu finns vi på facebook....
11 år sedan
6 kommentarer:
Underbara Annika! Det är så sorgligt och vackert på samma gång att få ta del av kärleken till din mamma.
Jag förstår att hon har lämnat ett stort tomrum efter sig.
Det du skriver om din mamma känner jag igen i dig. En dag, när sorgen har lagt sig, kommer kanske du också se att din mamma lever kvar genom dig. Allt det hon har gett dig finns där inom dig - för alltid!
Kramar
L8
Så fint du skriver om din mamma! Rara och omtänksamma ord...
Hoppas sorgen känns lite lättare att bära snart...
Kram Marie
kram kusin.
det var helt ok att skriva. gråter en skvätt och känner mig glad att fått dela så många år ändå som jag fick med faster!
Så fint skrivet om din mamma, hon var en person som du kan vara stol över, och många av hennes fina egenskaper finns nog kvar i dig! Skickar en varm kram och tackar för tipset om ljusen i kopp, har det i min inspirationsmapp, men glömt det! :-)
Har förresten gjort några julefridsbrädor, och ska göra pepparkakebrädor och kladdkakebrädor i helgen om jag hinner, så hojta till om du är intresserad av någon för byte.
Stor kram!
Annika,
jag är så fruktansvärt ledsen över vad som hänt dig och din familj.
Beklagar sorgen. usch..jag sitter här å skriver å raderar..skriver å raderar. Du vet, man finner inte riktigt de rätta orden.
Man vill kunna trösta...
Kan bara säga att jag tänker på dej.
Och dina ord om din mamma, vad fina!
De gick rakt in i hjärtat.
...tänk, mamma och pappa. de ska liksom alltid finnas där. De är heliga.
Själv vet jag inte hur det är att förlora en förälder.
Men jag vet att man får glädjas för den tid man hade tillsammans.
Ta hand om dej å dina nära Annika.
Tänker på dej.
KRAM Petra
Jätte kul att du vill vara med och tävla:)!
Jag beklagar sorgen, du skriver väldigt fint om henne!
Kram!
Skicka en kommentar